GöteborgsPosten 3/2 2019

"Levande, lätt och dynamisk barockmusik.

Karlsson Barocks festkonsert karaktäriseras av stor samstämmighet, fingertoppskänsla och en böljande dynamik från det svagaste svaga till det starkaste starka. Det finns en mening med varje ton.

Vi lever i en bra tid när det kommer till barockmusik här i Göteborg – både ifråga om konserttillfällen och kvalitet. En av stadens alla aktörer är Karlsson Barock, en ensemble som under ledning av Göran Karlsson spelar på tidstypiska instrument och brukar hålla till i Hagakyrkan.

Så också idag när Karlsson Barock firar 10 år med en festkonsert ägnad framför allt åt Händels musik. Med sig denna gång har de dessutom tenoren Martin Vanberg för att framföra arior ur några av Händels alla operor och oratorier.

Och en fest blir det verkligen. Det råder inget tvivel om att det hos Karlsson Barock finns en tydlig vision bakom varför de spelar tillsammans. Deras framförande karaktäriseras av stor samstämmighet, fingertoppskänsla och en böljande dynamik från det svagaste svaga till det starkaste starka. Det finns en mening med varje ton. Anslaget är till synes lätt och spontant, men det är tydligt att inget har lämnats åt slumpen.

Konserten drar igång med Telemanns eleganta Sinfonia spirituosa. Den, liksom Corellis tionde Concerto grosso som avslutar första akten, är båda gamla favoriter som fanns med redan på deras debutskiva Characters från 2014.

Däremellan gör Martin Vanberg entré med en sugande långsam version av Comfort ye – arian som inleder Händels Messias. Vanberg sjunger med stor inlevelse, utan noter och med blicken ute i publiken. Efter Comfort ye kommer två snabba arior ur Ariodante och Il trionfo del tempo e del disinganno, båda kraftfulla och med långa, skickligt utförda koloraturlinjer.

Men högst klingar nog ändå de två långsamma ariorna efter paus, Un momento di contento ur Alcina och Waft her, angels ur Jephta, vilka inte lämnar någon i publiken oberörd.

Utöver Vanberg har Karlsson Barock även med sig Emelie Sigelius som konferencier. Förutom att presentera ensemblen och hälsa välkomna, introducerar hon publiken till verkens kontext, sätter tonsättarna i relation till varandra och berättar handlingen som omgärdar de arior som framförs.

Allt hör ihop på något sätt. Intrycket är att Karlsson Barock verkligen vill kommunicera med publiken genom musiken, få dessa verk ur barockens århundrade att tala och sjunga med ny och frisk luft i lungorna. Och det lyckas de väldigt bra med. Allt blir ja, mycket levande."

Carl Magnus Juliusson

Strömstads tidning 24/7 2018

Stormande applåder för barocken

STRÖMSTAD: KOSTERHAVSFESTIVALENS KVÄLL PÅ SKAGERACK

Det går en historisk fläkt genom stora salen och som i en fantasyroman är vi förflyttade till 1870-tal.

Det är sol. Det är värme. Det är sommarklänningar, en scen och en orkester beredda. Det är förväntan. Som vore vi societeten som druckit brunn, redo för kvällens konsert i societetshuset Skagerack.

Vi är dock inte 1800-talssocietet.

– Nu har Skagerack blivit kulturhus och också vi fattiga är välkomna, säger Karin Askberger från Föreningen för Akustisk Musik i Strömstad, Fams, som arrangerar konserten tillsammans med Kosterhavsfestivalen.

Hon tar tillfället i akt att berätta om kompositören och klarinettisten Bernhard Crusell, som kurerade sina onda händer här och samlade in pengar för att också mindre bemedlade skulle kunna få vård i Strömstad.

Konstaterandet får applåder.

Sedan kliver vi med hjälp av Karlsson Barock, förstärkt med tre blåsare från Drottningholms Barockensemble, tillbaka till tidigt 1700-tal och vad programmet (och musikhistorien) kallar ”två tyska tungviktare”: Johann Sebastian Bach och Georg Philipp Telemann.

Stolarna på golvet verkar ha fyllts. Arrangörerna kan vara nöjda med uppslutningen.

Man kan leka litet med orden om man vill en sommarkväll i Strömstad. För vill inte man ägna såg åt ba-rock så kan man välja bara rock. Eller båda – kvällen är lång.

Men en sak är säker. Det svänger om barocken, och den utvidgade orkester som Göran Karlsson med sin cembalo leder får musiken att leka, dansa och tala.

– En liten bensträckare bara, säger så cellisten Kristina Lindgård och lämnar fritt för vattenflaskor och en liten promenad ut på trappan.

Ute fläktar det men inte inne i kulturhuset.

– Man hade velat ha tvärdrag, men vi kan inte öppna dörrarna, berättar violinisten Hannah Tibell.

– Det vill inte Göran, för cembalons skull, förklarar hon.

Cembalons stämning är känslig, så ska det låta bra är tvärdrag uteslutet.

Hannah spelar med Karlsson Barock för första gången. Hon bor i Malmö, frilansar som barockmusiker och spelar annars mycket med bland annat den välkända Concerto Copenhagen, hinner hon berätta, innan bensträckaren är över och Telemann tar vid.

Man kanske kan tänka sig att det går bra att enbart lyssna till musik, men så är det inte riktigt. Det är något med en samspelt ensemble som är fascinerande för andra sinnen än hörselns – när den andas, tar sats och agerar som en enda organsim, där delar ändå sticker ut och gör sitt eget.

Jag vet inte hur många som hittade lösningen till Karin Askbergers inledande lilla gåta: att vi mot slutet skulle finna toner som vi kände igen från tv på torsdagskvällar, men jag vet att publiken var entusiastisk.

Applåderna är nog lika samstämda som orkestern, rörelserna också, när alla nästan som på en given signal reser sig och fortsätter att klappa in orkestern, som också den trotsar syrebristen och ger fullt ös så i extranumret, Drottningholmsmusiken.

– Varmt men roligt, säger Elin Sydhagen, som spelar viola, när hon pustar ut efteråt.

En av de svettigaste konserterna i mannaminne, säger hon.

– Senaste gången det var så här varmt under en konsert var nog på Malta.

– Men det är en så fin lokal och fin publik.

Den 30 juli är det återbesök för två av musikerna, Elsbeth Bergh, viola, och Kristina Lindgård, cello, ingår i Ensemble Makadam som leker med klassikerna och dessutom låter dem möta kurdisk musik och sångerskan Avin Omar.

Så är vi ute igen. På ett ögonblick har underhållaren Sarah Howards röst från Pråmen flyttat oss något hundratal hack framåt i tiden, från orkesterkonsert till show. Åren går, Strömstads prägel består.

Recensioner av "Characters" (footprint records 2014)

 

En omruskande portal till ett nöjesfält av svindlande berg- och dalbanor, snurrande karuseller, nybonade dansgolv och stilla promenader … De tretton medlemmarna i Karlsson Barock, under ledning av cembalisten Göran Karlsson, kan mycket väl ha gjort årets barockplatta."

Martin Nyström, Dagens Nyheter. Betyg: 5 av 5


"...but what comes over most strongly here is their open-hearted and infectious brightness. Karlsson has some ear-catching ideas of his own too: an unusually placed accent here or a skilfully handled transition there ... ensure that his own character has a place alongside those of the composers in the overall success of this disc. Nice to meet you sir!"

(Lindsay Kemp, Gramophone, August 2014)


"Far from a 'usual suspects' baroque programme, this recently formed Swedish ensemble presents a fascinating journey: two of Corelli’s op6 concerti grossi rub shoulders with Telemann and Vivaldi, dance music by Rebel, and Charles Avison’s take on Scarlatti. Playing is energetic and exciting throughout on this generous and well-recorded disc." (Classical Music August 2014, 5of 5)